nothing personal

( bild från 1960 Jordbäving i chile)

Jag har sådan jävla respect för jorden. För andra djur, för miljön och för de faktum att naturen kan på en halv sekund förstöra allt vi byggt upp.  De är alltid lika hämskt med naturkatastrofer, man kunde aldrig ha stoppat dem.  De är snabba och oförutsägbara.
Min kära vän ella medelade mej om att de hade varit en jätte stor jordbäving i Chile nu. Uppenbarligen skulle den vara värre än den på Haiti. Och även om de inte riktigt bverrör mej då jag inte känner någon i Chile så är de lika hämskt vargie gång. Jag ska nog titta om de finns någon organisation som man kan skicka lite pengar till. Jag la ju ner nästan tusen spänn på Hatit ( eller 500 mins inte, inte sätt hela telefonräkningen).

Men jag tycker fortfarande att de här är facinerade, för att jag tycker att singnalerana verkar så himmla klara. Jorden säger ifrån liksom, allt säger ifrån. Hur kom vi så här långt egentligen? vad fick oss att tro vi kunde klama in och försytöra allt bara för våran egna bekvämhet. SAmtidigt är de svårt att helt sluta nu, vi behöver våran värme för att överleva nu för tiden-. Vi kan inte riktigt ta bort bilarna på en gång häller.. men något måste ju göras. 
Kanske är de här bara naturligt, kanske är de bara så att de ska bli värre och en ny istid så att jorden sedan kan bygga upp sig igen och börja om från början.   Jag vet för lite för att riktigt säga något, men man kan ju alltid ha såna funderingar.