And when I arrive I won't know anyone...



Nu är jag i USA. I mitt rum. Som är större än jag trode de skulle vara men mindre än vad man kanske vill. Lr vad min roomate vill.  Jag undrar lite vad hon förväntat sig men jag ville inte fråga.
Jag har träffat massa trevliga tyskar, med lägenheter om jag vill kunna laga mat och så. De lovade jag fick låna deras.  Men de gör att de är lite tomt här nu. Många känner någon, vet folk liksom. Jag ska försöka gå ut och se mig om, träffa lite folk kanske men just nu känns de bara ensamt.

Jag tror inte jag tänkt på de, hur ensamt de blir. Inte som hemma när jag vet jag ändå har någon nära, jag kan ringa mina vänner och så. Men här är de bara jag, de är annorlunda.

Jag är både glad och ledsen. Nervös och Lung. Illamående och hungrig.
Men de finns fler utländska studenter och de finns folk.Så de är inte så farligt egentligen. Flera suroritys har kommit pratat med mig, de var trevliga. Jag funderar på söka, i alla fall gå och titta.
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0