You ain't ever gonna burn my heart out


Jag är bättre nu. De känns stabilt och bra nu . Min roomate är verkligen trevlig och hennes kompis med, som inte bor nöra oss men endå. Och folket i korridoren är jätte trevliga, spec min RA. Han är också väldigt söt, men de viktigaste är han är trevlig. Alla är jättte trevliga, typ som tjejen två dörrar ner som lyssnar på miley och ... jag mins inte hennes namn. Jag slka bli bättre på namn.

Men de posetiva är att jag är glad igen, känns inte förvirrande.  Imorgon är de lite musik och welcome  BBQ på campus sen. Jag kan inte fatta jag ska se Andrew live.  För han lever.  Avgudar den mannen fort!

Hade dick lite nostalgi moment och började gråta till We belong together. Joss och Madde kanske förstår. De är över nu dock.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0