Won’t deny everything can’t last.

När de kommrer till de där som jag skrev förut, att de kändes som folk inte inser jag flyttar. Så har jag tänkt på de rätt mycket, och jag har även slutat bry mej. De flesta som jag trodde skulle bry sig mer som inte gör de kom jag på att de är för vi har inte brytt oss om varan på länge. De som en gång var en riktigt bra vänskapo har inte varit de på nästan halvår. De här personerna känner inte längre mej, vi pratar inte om något och vi är inte längre specielltr lika. Våran vänskap skulle vara död vare sig jag stannat eller inte. Även om de är sorligt att inse de, att vissa vänner du trodde du havt nu inte alls betyder lika mycket längre. De är dock lättare att inse de, för då behöver man inte bry sig riktigt. Menar vi är väll fortfarande vänner, vi kan prata lite då och då. Men de är inte så att man riktigt bryr sig ändå. De är synd, men så är de väll. 
Andra har jag märkt jag kommit nämre nu, de är de jag kommer sakna. Dem som jag faktiskt kan prata med nu, som jag litar på. Som vet vad som händer, men jag vet också att de personerna kommer vara med mej ändå. Vare sig jag är här, eller på andra sidan jorden. Och de är jag glad för. Glad jag hittade dem, glad jag kommer sakna dem. Glad de inte försvann. 

Så I guess jag släppte taget om några gammla vänskaper som jag hållit för hårt tag om, jag har växt ifrån de här personerna länge sen. De är igen idé att ens låssas de är något mer än ytlig vänskap. 

De jag är lite sad med är de personerna jag just lärt känna, för de kommer jag kanskle aldrig komma nämre än så här. Men så hät är väll hellt okej med. 

En posetiv sak med all this är att jag börjar må bättre, på riktigt nu. SÅ nu är jag klar med mitt djupa inlägg.

Slip inside the eye of your mind
Don't you know you might find
A better place to play
You said that you'd never been
But all the things that you've seen
Will slowly fade away

So I start a revolution from my bed
'Cause you said the Brains I had went to my head
Step outside the summertime's in bloom

Stand up beside the fireplace
Take that look from off your face
You ain't ever gonna burn my heart out

So Sally can wait, she knows it's too late as we're walking on by
Her soul slides away, but don't look back in anger I heard you say


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0